Börjar vända…

Tack vare SSRI-preparat/antidepressiva/glädjepiller så börjar jag få tillbaka livet (mig själv) igen. Den sistnämnda benämingen är dock en renodlad eufemism, för särskilt glädjefull känner jag mig inte ännu, men de har i alla fall hjälpt mig att 1, Få tillbaka koncentrationen 2, Få tillbaka initiativförmågan och 3, Få tillbaka självkänslan. Det vill säga, förmågor som varit som bortblåsta under cirka tolv veckor och som ändå är hyfsat vitala om man exempelvis vill sköta/klara sitt jobb eller vara allmänt vardagskompatibel.

Vi sade det, jag och Jimmy, att den här gången får det inte bli som det blev sist. Att låta det gå för långt, sjunka för djupt. Så vi vände oss till läkaren ganska fort. Och när hon hörde min tvekan kring piller, så sade hon bara; “Sandra, det är mycket skadligare för dig och ditt barn om du blir deprimerad, än vad det någonsin kan vara att äta medicin”. Så jag tog emot receptet och hämtade ut mina kartor på Apoteket nästa dag. Fast besluten att inte hormonerna skulle få ta ifrån mig det fina med en graviditet för andra gången.

Två linjer

Det är mycket nu. Jag skolar in Agnes på förskolan. Försöker navigera känslorna (mest mina egna), lära känna pedagogerna, komma ihåg namnet på alla barnen, märka kläder, fylla reservlådor osv. Samtidigt jobbar jag. Försöker få ordning på den där årliga konferensen vi arrangerar. Styr med det praktiska, sätter samman ett vettigt program, svarar på frågor och bjuder in lämpligt folk. I dag har jag skickat 56 mejl mellan 08.29 och 22.24. Tiderna blir lite uppfuckade när man försöker hålla två linjer samtidigt. Och petar in en halvtimmes powernap här och där, roddar födelsedagskalas med thaigryta, promenerar, styr fotbollskvällar och sällskapsspelaftnar, plockar bär (har fått för mig att det är livsviktigt att vi har frysen full med bär till den nya bäbisen kommer) och testar vara en närvarande mamma trots att jag mentalt mest är någon annanstans. Ändå känner jag mig ganska värdelös som människa. Vette fan varför egentligen. Kanske för att det är något allmänt klassiskt, sådär som för många andra i denna nutid. Heja!

Den stora städdagen

IMG_0975

Vi har gruvat oss i otaliga veckor. Till och med kollat upp alternativet städhjälp. För att det tog emot så mycket – att få ordning på en totalt nedsunkad lägenhet.

Men i går tog vi tag i det och sex timmar senare hade vi dammat, tvättat fyra maskiner, dammsugit och skurat alla golv, bytt alla sängkläder och soffkuddar, skrubbat kaklet i badrummet, städat ur alla köksskåp och rensat i hallen.

Hannes och svärmor kom och tog med Agnes ut ett par timmar (våran hjälpsamma 1,5-åring är inte till så stor hjälp som hon tror), så att vi kunde göra ett sista ryck. Buketterna är från deras trädgård.

Jag var helt slut i går kväll, kanske också för att vi avslutade med en flottig pizza, men gissa om det var skönt att gå och lägga sig i rena lakan och vetskapen om att vi inte behöver göra om det där på ett tag?

Noteringar om Agnes (18 månader)

IMG_0654

– Agnes trivs finfint i sitt egna rum och sedan vi kom tillbaka från Slovenien har sömnrutinerna fungerat klockrent. Lägger henne runt 20.00 (efter lite bolibompa eller ett bad, välling, ny blöja, pyjamas och tandborstning), hon somnar själv efter en godnattpuss och sover sedan till 07.00-08.00. När hon vaknat hämtar vi henne till våran säng, så att hon kan äta välling där, och då tar hon alltid med sig sin egen kudde och sin gosedjurskanin. Sover sedan en timme mitt på dagen mellan 12.00-13.00.

– Hon är som en papegoja och pratar HELA TIDEN, pekar på allt och frågar “Vaäjedäääär?!”. Man förstår såklart inte allt hon försöker säga, men hon lär sig nya saker varje dag och sätter ibland ihop tvåordsmeningar som “Hejdå pappa” eller “Mamma titta”. Några nya (hyfsat korrekta) ord till vokabuläret är: “Kom”, “blöja”, “varmt”, “stol”, “kudde” och”korv”.

– Hon uppmärksammar helt random saker, som vad alla som kommer på besök har för skor (när de ska gå så knallar hon helt sonika ut till hallen och hämtar rätt par skor till rätt person) eller vem som äger vilken mobiltelefon.

– Hon har blivit lite picky med vad hon ska ha på sig. Får favoriter (just nu: ett basketlinne som hon fått av farbror Hannes och ett par foppatofflor som hon fått ärva av Melker) och kan bli helt tokig om man försöker byta. Ibland får hon även för sig att hon ska vara “likadan”, så om jag har ett par höga ullstrumpor på mig, så vill hon att jag ska ta fram hennes höga strumpor i samma färg. Och om jag har duschat och sätter på mig ett par trosor, så går hon till min låda och hämtar ett par till sig själv också. Underhållande!

– Hon har blivit bättre på att hantera måltiderna och ÄLSKAR soppor, alla typer av bär och kokta ägg. Vi måste dock vara ganska noga med att hon får ett jämnt flöde av föda, för om det går för lång tid mellan målen (så att hon blir överhungrig) så fungerar det inte alls. Då sitter hon bara och gråter och petar i maten. Om det däremot är bra tajming så äter hon allt utan problem och vi behöver oftast inte hjälpa till att mata.

– Hon går inte längre, utan springer. Hela tiden. Överallt. Ibland känns det inte som man gör något annat än att springa efter och “valla” henne, för hon vill bara iväg/bort/på äventyr. Hon har extremt mycket myror i brallan och sitter helst inte still i onödan.

– Hon gillar paradoxalt nog att åka vagn, så Jimmy och hon har gått måååånga långa promenader sedan jag började jobba för ett par veckor sedan. Så länge den rullar vill säga. Så fort man stannar så klättrar hon ur.

– Hon är väldigt social och spexar gärna för att få kontakt. Hon delar ut kramar till höger och vänster, lär sig folks namn, tar dem i handen och säger “kom” när hon vill visa något. Vi hävdar fortfarande att vi måste ha världens mest lättkidnappade unge.

– Hon älskar djur och är helt besatt av farmors hund Smilla. Det enda hon är rädd för här i livet (so far) är dock höns.

– Hon har tretton tänder och sportar fortfarande sin hockeyfrilla!

– När vi var på BVC i veckan (1,5-årskontroll) var hon 86 cm lång och vägde 12190 gram.

Som det är

Det är höst i luften. Vardagarna går sin gilla gång. Agnes låter bli blommorna och klättrar inte upp på köksbordet längre. Hon är ganska harmonisk och sover 11-12 timmar per natt. Jag snittar kanske något liknande per dygn.

Jimmy har fått nytt jobb. Nu kommer vi ha kontor några hundra meter ifrån varandra. Mitt emellan våra arbeten och vårt hem har Agnes fått förskoleplats. Ändå letar vi efter hus.

Jag cyklar till jobbet. Mer än så blir det inte. Jimmy säger att han gärna drar ett tyngre lass hemma, bara jag tar hand om mig själv. Det är lättare sagt än gjort, men jag ska försöka. I dag ska jag gå på gymmet för första gången på länge.

Vi kollar på Bloodline. Och jag läser böcker. Senast ut var “Gånglåt” med Elin Olofsson och “Det är något som inte stämmer” med Martina Haag. I övrigt är det inte så mycket som händer, och det är väl helt okej egentligen. Bara lite svårt att vänja sig vid.

Konstiga saker min hjärna säger åt mig att göra:

  • Köpa ett sexpack dammsugare att ha i skrivbordslådan på jobbet (för akutfall!).
  • Ringa ett hotell i stan och fråga om de hyr ut rum “på timmar” för att jag är så trött att jag längtar efter att stänga in mig i ett mörkt rum och bara soooova.
  • Fråga min föräldragrupp om de har tips på vad man bör ha för vårkläder till förskolan, inför inskolningen som är nu på hösten. Ja, alltså om en vecka för att vara exakt.

Jämtlandstriangeln

I slutet av juli gick jag, Ida, Helene och Linda den klassiska turen Jämtlandstriangeln, som går mellan STF-stationerna Storulvån, Sylarna och Blåhammaren. Jag var osäker på om jag skulle orka 47 kilometer  (på grund av att jag pumpar runt en massa extra blod och mest ville sova hela tiden), men det gick över förväntan! Kanske tack vare att mina vänner var mina hjältar och bar den tyngsta packningen, eller för att fjällen har en allmänt positiv inverkan på mitt psyke? Hur som helst blev det fyra härliga dagar med perfekt väder (varmt men med lite vind = myggfritt), mysiga fikapauser och mat på trangia, tältning där vi vaknade tidigt av solen och en lagom vandringstakt. Vi avslutade dessutom med bastu och trerätters på Blåhammaren, vilket var typ det lyxigaste jag varit med om.

IMG_0846

IMG_0859

IMG_0851

IMG_0895

Bakom neddragna persienner

Jag är såklart svinglad för att vi ska få en bäbis. Det var väntat och vi längtar. Men trots att jag var väl förberedd den här gången, vissste att jag skulle behöva slåss mot hormonerna, så var det ändå en käftsmäll hur förjävla jobbigt det är att skapa ett liv.

Jag vaknar med en ångestklump i bröstet var och varannan morgon. Är så trött ibland att jag blir andfådd när jag sitter still. Känner mig låg och totalt utan… gnista.

Folk sade “en andra graviditet kan vara helt olik den första”. Och jag hoppades lite.

Men nu nu bah: Here we go again. Sex månader kvar!

Semestern 2016

Jobbade några intensiva veckor innan det var dags för semester igen… Och hujedah mig vilken semester! Har haft det så himla bra med mycket familje- och kompishäng, några utflykter, en liten roadtrip, en fyradagars fjällvandring (återkommer till den!) och MYCKET vila. Sörjer lite att det är över nu faktiskt. Sommaren som aldrig kommer åter.

IMG_0699

IMG_0702

IMG_0811

IMG_0740

Att resa med en 1,5-åring

Att resa med Agnes var helt klart en annorlunda upplevelse jämfört med att resa själva. En 1,5-åring är ju inte så sugen på att sitta still och “bara hänga med” längre, utan är tvärtom otroligt nyfiken på omvärlden, har mycket spring i benen och vill så himla mycket. Lägg dessutom till en stor portion vilja, envishet och testar-glädje, så kan vissa situationer minst sagt bli lite svettiga. Men jag är så himla glad att vi vågade göra denna typen av resa tillsammans och jag har typ redan glömt de jobbiga stunderna.

Här kommer dock en sammanfattning av praktisk karaktär…

Flygresan
Vi flög till och från Slovenien med mellanlandning på både dit- och hemvägen.

Det gick okej, men start och landning alla fyra gångerna var en pers. Hon skulle ju sitta fastspänd i mitt knä, vilket inte var så poppis. Vet inte om hon också tyckte att det var obehagligt med lufttrycket, men hon skrek, bände och vred på sig mest hela tiden och fick panik när det blev varmt. När vi kunde “släppa loss” henne så gick det bättre, men vi var tvungen att underhålla henne hela tiden för att hon inte skulle bli gnällig eller försöka ta sig ut i gången. Vi hivade fram leksak på leksak och lockade med macka/kex/frukt/klämmis/etc.

+ Det hårda äpplet som vi spontanköpte vid mellanlandningen räddade hela andra flygresan på ditvägen, då hon uppehöll sig med att gnaga på det under säkert 45 minuter.
Vi hade inte lyckats få till någon sömn under hela avresedagen (hon kände säkert att det var något på gång), vilket säkerligen gjorde sitt till på humöret. På hemresan blev det bättre och då gick tiden uppe i luften mycket bättre.

Bilresorna
Vi fick låna bil av våra vänner i Ljublijana, så vi åkte runt en hel del på veckorna när de jobbade.

Eftersom Agnes som känt inte gillar att vara fastspänd, så hade vi inga högre förhoppningar om bilresorna. Men det gick långt över förväntan! När vi åkte längre sträckor, som till Budapest (fem timmar) så åkte vi på natten och då sov Agnes som en stock. Vi kunde till och med ta ur henne ur bilen och bära upp henne till hotellrummet utan att hon vaknade, vilket var sjukt skönt om man kom fram runt 02-tiden. Men även dagtid, när hon inte sov, så var hon tillfreds med att åka. Phew!

+ Bilstolarna i Slovenien är framåtvända och kan därmed ha en skönare bakåtlutning = Agnes satt/låg som en kung och hade full uppsikt över oss där framme, vilket hon gillade.
Vissa dagar var bilen det enda stället hon kunde slappna av på, så då fick vi åka en extra sväng eller stanna vid någon vägkant för att vänta ut hennes nap.

Resevagnen
Agnes hade fått en resevagn i ettårspresent som vi tog med.

Resevagnen användes flitigt och fungerade väldigt bra överallt (förutom typ på kullersten, då det blev lite skakigt). Den hade vi med oss överallt, så om vi inte färdades på annat sätt – typ med cykel eller med vandringsryggsäck – så åkte Agnes framåtvänd i vagnen.

+ Hon ÄLSKADE vagnen! När vi var i Budapest satt hon, helt förnöjd, nästan en hel dag. Det hör inte till vanligheterna.
– Hade varit bra om man hade kunnat fälla ner pamfletten längre, så att hon slapp få solen i ögonen när hon låg ner. Men vi löste det med en tunn filt som vi lade över + solhatt.

Maten
Vi åt både hemma hos Lukas familj och på restaurang.

Agnes äter samma mat som oss, sedan ett bra tag tillbaka, så det var inga problem att få till måltider på det sättet. Jag och Jimmy beställde oftast en varsin portion och så fick hon äta/smaka av oss båda. Hemma är vi dock rätt noga med VAD hon äter och att det ska vara varierat, men det fick vi ju bara lägga åt sidan. Vi åt oftast något lättare till lunch (typ mackor to go) och sedan på restaurang på kvällen.

+ Räddningen mot överhungrigt barn var att de alltid serverade en korg med bröd innan maten. Då blev Agnes nöjd. Plus att ha med någon form av snacks till kris:iga situationer.
– Ganska ofta var hon för trött/för hungrig/för dampig för att orka sitta i sin stol någon längre period. Därför blev det ganska många tjofftjoff-middagar utan vidare njutning.

Sömnen
Vi fick låna en resesäng av våra vänner, som vi släpade med oss när vi var ute och reste.

Det var bra att ha med sig resesäng, både för att vi kunde natta precis som hemma och för att vi slapp trängas i diverse hotellsängar. Sömnen fungerade dock SÅDÄR under resan. Det blev en del sena kvällar och vi fick inte riktigt till någon bra rutin (som Agnes oftast fungerar väldigt bra på) för dagssovningen, vilket gjorde att hon ibland hamnade “ur fas” och var tröttare och mer oblanserad än vanligt. Säkert spelade det också in att hon blev sjuk i början av resan.

+ Det var en precis likadan resesäng som vi har hemma, så den var välbekant för Agnes och accepterades direkt.
– Resesängar är ju inte kända för att vara lätta och smidiga, så hade vi inte haft bil hade vi nog valt bort resesängen och låtit henne sova med oss istället.

Packning
Jag och Jimmy delade på en backpack-väska och sedan hade vi en egen väska till Agnes.

Vår packlista till henne såg ut ungefär såhär: Kläder (tunna byxor och tröjor, linnen, shorts, strumpor, någon klänning, någon tjockare tröja, en vindtät jacka, skor, sandaler, baddress, solhatt, keps och pyjamaser), vagn + myggnät och tunna filtar, två stycken vällingflaskor, välling, pipmugg, sked och mjuk haklapp, tandborste och tandkräm, D-droppar, vätskeersättning, alvedon och febertermometer, lite leksaker och någon bok till resan, ett gäng blöjor, ett underlägg för blöjbyten (mycket användbart eftersom många offentliga toaletter inte hade skötbord), våtservetter, inotyol-salva samt solskyddsfaktor. Vi hade också med en liten ryggsäck som användes som skötväska väl på plats.

+ Nästan allting som togs med användes, så det var ingen onödig packning.
– Jag gillade inte att dela väska. Vill ha koll på mina egna grejer och gärna ha flera fack så att man kan sortera innehållet (necessären, smutstvätten etc) så nästa gång blir det nog en annan lösning.