Slovenien!

Nu är vi tillbaka från vår treveckorssemester i Slovenien. Några highlights från resan:

IMG_0309

Upptäckte Ljubljana.

IMG_0363

Åkte bil på kvällen/nätterna.

IMG_0375

Vandrade i grottsystemet Postojna.

IMG_0395

Gjorde utflykter med familjen Marolt.

IMG_0430

IMG_0436

Hyrde cykel i kuststaden Piran (Agnes badade i havet för första gången).

IMG_0339

Åkte över till Budapest i tre dagar och promenerade runt konstant.

IMG_0485

Besökte Bled och tog bland annat en löptur runt sjön.

IMG_0458

Gjorde en minivandring i Bovec (alperna).

Händer jao…

  • Jag tog några “egentimmar” för några veckor sedan (när Agnes somnat  för natten och Jimmy åkt iväg på basketträning) och såg dramaserien “Det mest förbjudna”. Den baseras på författaren Kerstin Thorvalls liv och jag har varit fascinerad av den människan enda sedan jag läste “Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig” under gymnasiet. Dramaserien á tre avsnitt skildrar både hennes yrkesliv och privatliv, men det jag tycker är mest spännande är hennes notoriska tvärtemot-personlighet, hur hon går emot allt konventionellt tänk kring hur en kvinna bör vara och uppträda och hur hon för en ständig brottningsmatch mellan att vara sann mot sig själv och med det dåliga samvetet.
  • En av mina äldsta och bästa kompisar har fått en alldeles egen bäbis. Så roligt och häftigt! Ser fram emot att lära känna den lille parveln.
  • Ett av mina nyårslöften/ambitioner var att läsa en bok i månaden. I januari blev det “Allt jag inte minns” av Jonnas Hassen Khemiri, i februari blev det “Tid” av Alex Schulman och Sigge Eklund och i mars blev det “Djävulsdansen” med Ann Söderlund och Sanna Lundell. Jag hade höga förväntningar på alla tre och blev, ovanligt nog, rätt besviken. Den första för att jag inte fick något grepp/någon känsla för karaktärerna, den andra för att den kändes force:ad (mörka minnen och situationer som inte kändes äkta) och den tredje för att det vad för mycket fokus på att lämna missbrukaren/den beroende personen när det ofta är så mycket mer komplext än så. Nu ligger jag efter i läsandet, men hoppas jag kan ta igen det på resan!
  • Jag har gjort en yoga-utmaning (“30 days of yoga” with Adriane), vilket innebär att jag kört ett yogapass om dagen i 30 dagar. Framförallt tränade jag efter att Agnes somnat på kvällen och jag tyckte att det var en riktigt bra “omladdning” inför det man ska/vill göra innan man själv ska gå och lägga sig. Det var riktigt skönt och roligt och jag hoppas på att detta kan leda till att jag fortsätter yoga på något sätt.
  • Det har varit väldigt mycket på jobbet nu innan semestern (jag, Jimmy och Agnes befinner oss just nu i Slovenien) och mitt fokus har legat på framförallt två saker. 1, Podcastserien Storslagen fjällmiljö som jag initierat och projektleder (berättar mer om detta sedan). 2, Planeringen inför årets Storslagen fjällmiljö-konferens.
  • Jag och Jimmy körde ett sockerfritt tvåveckorsexperiment för ett tag sedan, där vi inte åt något socker (inklusive kolhydrater). Trodde att det skulle bli svårt, men upplevde det inte alls särskilt jobbigt. Dock kommer det bli knivigt att upprätthålla denna kosthållning under semestern, så vi får se om det blir något mer utav det.

Noteringar om Agnes (15 månader)

– Agnes har fått ett eget rum. Innan vi bytte rum så hade hon precis börjat somna själv (dvs att vi nattade och gick ut ur rummet och hon somnade utan oss närvarande) men när vi bytte rum så har vi återgått till sitta där tillsammans med henne tills hon somnar. Allt har sin tid.

– Nya rutiner är också att vi börjat ge henne välling cirka en halvtimme innan nattning, på grund av att vi upptäckte att hon fick en energiskjuts av maten och därmed hade svårt att somna. Det känns mycket bättre, för då kan vi borsta tänderna efter sista målet och sedan lägga henne när hon börjat bli sömnig igen. Detta brukar ske vid 20-tiden någon gång.

– Hon har adderat några saker till ordförrådet, som till exempel “hoppa”, “upp”, “ja”, “nää”, “hejdoo”, “mig” (tror jag) och “näsa”, och förstår typ all vardagskommunikation. Säger vi “Ska vi borsta tänderna”, så går hon till badrummet och pekar upp mot skåpet. Säger vi “Ska vi gå ut?” så går hon till hallen och börjar klä på sig samt hämtar våra skor. Säger vi “Vill du ha mat?” så går drar hon stolen till bordet ect. Hon har också börjat kommunicera genom att ta våra händer och föra dem till saker, eller peka och hämta oss för att visa någonting. Jag tycker det är så himla häftigt att följa hennes språkutveckling, se hur det klickar till och att hon förstår mer och mer.

– Motoriken utvecklas och man märker hur hon gillar att utmana sig själv när det kommer till kroppsliga hinder och möjligheter. Hon går i trappor, kan sätta på sig skorna själv och dricker vatten ur kopp/glas, gillar att springa nedför och klättrar över och kryper under allt hon kommer åt.

– Hon äter det mesta men är just nu i en väldigt jobbig period när det kommer till måltider. Om man matar henne utan att man själv äter så går det kanon, men om hon äter med oss (vilket vi till exempel alltid försöker göra vid middagen) så blir det ofta kortslutning. Då ska hon ha allt som hon inte har, pekar på allt som finns på bordet och blir skitsur om man inte förstår vad hon vill, leker med maten, häller vatten överallt, tar av sig haklappen och kan inte koncentrera sig på att äta. Vet inte riktigt vad man gör med det, om det bara är en period som kommer gå över eller om det kan komma att accelerera, men vi försöker mest bara vara konsekventa med vad hon får inte får göra. Detta resulterar dock rätt ofta i att hon skriker en hel måltid eller att vi får ta ner henne från stolen. Tips mottages tacksamt!

– Hon har några nya favoritsysselsättningar: Leka med duplo, gå i för stora skor, gunga (hon skulle kunna gunga ihjäl sig) och härja runt med sand/småsten/grus. Hon trivs som bäst när hon får vara utomhus och är som en ko som blivit utsläppt på bete varje gång hon får lite yta och springa och upptäcka saker på. Detta gör ju att man längtar lite efter en tomt/en gård.

– Men att bada slår verkligen allt. Hon blir alltid svinledsen när hon måste kliva upp. En helg när Jimmy var borta så tänkte jag att vi skulle ha en riktig myskväll och att hon skulle få bada så länge hon själv ville. Efter TVÅ TIMMAR lyfte jag upp henne, men även då blev det vilda protester. På badhuset är hon skvatt galen. Slänger sig rakt ut i vattnet, skiter i om hon får kallsupar och kommer upp skrattande när hon hamnat under ytan.  Livsfarligt!

– Hon ÄLSKAR sina mor- och farföräldrar. När dem är närvarande är det bara de som gäller och när de går så blir hon helt förtvivlad. Gulligaste jag vet.

– Om hon kommer över till oss på natten så vill hon ligga väldigt, väldigt nära. Det är nästan så att man tror att hon vill tillbaka in i livmodern, för hon borrar in alla sina kroppsdelar i det underhudsfett man, placerar huvudet över halsen (vid pulsen) och skulle kunna ligga så för resten av natten. Väldigt mysigt, men inte så ergonomiskt hållbart för en annan…

– Hon har ett jäkla humör (om hon inte får som hon vill), men är som tur är inte vidare långsur. Ibland verkar det dock som hon blir besatt av tanken på någonting, så då krävs det ganska mycket för att man ska kunna avleda henne. Utmanande men också lite kul att hon är så viljestark.

– Hon är i en otrolig rolig period med mycket som händer. Det är så fascinerande att ha en liten minimänniska som härmar allt man gör och som man faktiskt börjat kunna resonera lite med. Kan knappt vänta tills denna expressiva donna börjar prata “människospråk” och man får veta vad som rör sig i huvudet på henne.

– Sist vi var på BVC (ettårskontroll) var hon 80 cm lång och vägde 10370 gram. Nu kanske hon har gått upp ett kilo till.

Skottland

En av mina önskningar inför 2016 var att få tillfälle att hälsa på Emma i hennes nya land – Skottland. Sagt och gjort så bokade jag en långhelg dit i början av mars (när Jimmy skulle på en liten roadtrip med Agnes) och så satt jag plötsligt i hennes pickup och fulsjöng ikapp till svenska julsånger. Sådär som vi gör.

Hon plockade upp mig på flygplatsen och så åkte vi till Scotland Borders där hennes pojkvän Mike har en släktgård (herrgård/slott/väldigt vackert och mäktigt ställe). Köpte med oss massa grönt och några öl från det lokala bryggeriet, sedan satt vi mitt emot varandra och surrade hela kvällen. Dagen efter åkte vi in till Edinburgh, där de har sin lägenhet, och hängde med Mike och hans kompisar som också var på besök. Vi käkade tapas, drack drinkar och dansade in i folk. Övrig tid var vi ute och promenerade med hennes nya kompis (se bild nedan) och njöt av av att vara i varandras sällskap.

Jag lever fortfarande på den staden, den människan och den helgen!

skottland2

skottland1

Hur jag ser mig själv som förälder såhär långt:

IMG_9892

  • Jag passar hundra gånger bättre som förälder åt en ettåring än åt en sexmånaders. Kanske kommer det bli annorlunda om vi får ett till barn (för att man då vet att saker och ting går över eller löser sig med tiden), men med Agnes tyckte jag att det var väldigt svårt och frustrerande att jag många gånger inte kunde förstå hennes signaler. Jag visste ibland inte om hon var hungrig, obekväm eller rent av hade ont någonstans. Hon bara grät och grät och jag kände mig helt maktlös som inte kunde göra henne glad igen. Kanske har det med kontrollbehov att göra, kanske är det något helt annat, men jag tycker verkligen att det blir bättre och bättre att vara förälder för för varje dag som går.
  • Jag är väldigt “puttinuttig”. Kramar och pussar Agnes cirka en miljon gånger om dagen, berättar hur mycket jag tycker om henne och ger henne massa smeknamn. Det kommer mest troligt från min egen mamma och pappa, eftersom de är och alltid har varit likadana med mig och mot varandra, och jag hoppas det kan göra henne till en varm person.
  • Jag är väldigt onojjig av mig. Jag kollar inte att Agnes andas på nätterna (mer än kanske första dagarna i hennes liv), jag får inte panik om hon stoppar något olämpligt i munnen och jag drar inte efter andan så fort hon närmar sig en fara. Jag låter henne testa sig fram och blir inte orolig eller hispig i onödan. Ibland tror jag att folk blir lite häpen över att jag och Jimmy “släpper iväg” henne, låter henne klättra upp på någon stol eller struntar i att gå efter om hon knallar in i ett annat rum. Men jag tror vi har en ganska liknande inställning i att vi vill att hon ska få känna att vi litar på henne (i den mån man kan lita på en fjortonmånaders) och att hon får lära sig behärska saker på egen hand för att få självförtroende. Det kanske hade varit annorlunda om vi haft en unge som vore skvatt galen, som slänger sig ut för stup ect, men Agnes är faktiskt ganska försiktig i all sin kavathet och det händer ytterst få fadäser fastän hon varit motoriskt tidig.
  • Jag är överlag ganska lugn. Jag blir väldigt sällan arg på Agnes och ser rätt odramatiskt på våra fajter. Däremot kan jag ha ganska dåligt tålamod när det kommer till stöket runtomkring, som till exempel att behöva sanera golvet efter VARJE MÅLTID VARJE dag. Men det var ju sådant som jag inte tyckte var ett dugg roligt även innan jag fick barn.
  • Jag är ganska blödig och kan få värk i kroppen (på riktigt!) av att åka ifrån Agnes. Samtidigt är jag bra på att “koppla bort” och njuta av att vara något annat än en mamma när jag väl är borta. Det gör dessutom att jag börjar romantiserar tiden med henne och tar bättre vara på den när jag väl kommer tillbaka.
  • Jag är ganska hård mot mig själv när det gäller principiella grejer. Har jag bestämt mig för att Agnes ska sluta äta välling, så ger jag inte med mig oavsett hur lite jag sovit och hur trött jag än är. Har jag bestämt mig för att hon inte ska hålla på med mobiltelefonen själv (dvs innehållet i den), så är det så, oavsett om det skulle roa henne och ge mig lite egentid nu och då. Det här med “lätt är rätt” rimmar inte riktigt så bra ihop med min envisa sida.
  • Jag är otroligt positivt inställd till att ha med Agnes på det mesta. Många säger att det ofta är så man vill att det blir innan man får barn, men att det förändras när man väl satt dem till världen. Men jag tycker verkligen inte att det är jobbigt att saker och ting blir lite mer omständigt. Det har jag skrivit om tidigare.
  • Däremot har jag svårt att sätta regler som jag inte kan motivera med annat än “jag orkar inte ta konsekvenserna…”. Jag tycker till exempel inte att det spelar så stor roll om det blir lite vatten på golven, så därför låter jag Agnes springa runt med sin älskade mugg även om det skvätter till höger och vänster. Jag tycker inte att det gör något om jag måste tvätta kläderna hon har på sig en extra gång, om jag ser att hon tycker det är lustfyllt att äta själv. Jag tycker inte att det är en big deal om hon river ut alla matlådor som finns ur kökslådan, om det kan aktivera henne medan jag lagar mat. Jag tar inte bort en oviktig tidning ur händerna på henne, om jag ser att hon tycker det är roligt att riva den i tusen bitar. Och så vidare.
  • Jag var ganska kontrollerande som spädbarnsmamma, kanske mest när det kom till sömn (hur länge har hon sovit?) och mat (hur mycket har hon ätit?). Jag tror att det var ett sätt för mig att försöka förstå om jag kunde påverka hennes humör ect.
  • Däremot är jag inte alls kontrollerande när det kommer till ansvaret mellan mig och Jimmy. Jag anser att han är precis lika viktig som mig och precis lika mycket FÖRÄLDER som jag, så jag låter honom packa Agnes väska när vi ska bort, propsar inte på att jag ska ha hans föräldradagar och påpekar inte (oftast) när han gör saker annorlunda än mig. Det kan låta som en självklarhet men jag har förstått att det inte är det. Att det är väldigt vanligt att mamman tar på sig rollen som “familjens projektledare” ect. Men det har jag alltså inget behov av, även om om ansvaret såklart går i vågor beroende på vem som är hemma med  Agnes.
  • Jag tycker det är jobbigt att fråga om hjälp, be om barnvakt osv. Jag vet inte vad det sitter i, för jag är rätt prestigelös som person annars, men jag vill som inte “lämpa över mitt barn” på någon annan. Samtidigt vet jag ju att det är jättebra för Agnes att knyta an till andra och odla egna relationer (speciellt inom mina och Jimmys familjer) och jättevärdefullt för mig och Jimmy att bara få vara vi ibland. Men ja, det är något som är lite svårt med det där.
  • Jag är rätt onoga med renlighetsgrejer. Inte så att jag inte badar henne , byter blöja när det behövs och rengör henne efter måltider,  men jag har inga problem med att låta Agnes äta en äppelbit som legat på golvet, tycker inte att det är hela världen om hon bestämmer sig för att mig smaka på sand och tvättar inte hennes händer om hon inte är uppenbart smutsig eller kladdig.
  • Jag tycker att det är väldigt roligt att ha barn och är extremt stolt över att just Agnes kommer från min livmoder. Tycker att hon skänker väldigt mycket glädje till mitt liv och yada yada. Inte särskilt unikt gissar jag, men ändå.

Fjällen i mitt liv

Länge sedan jag gjorde något tecken ifrån mig här nu, men det är mest för att jag varit ganska busy med att leva på senaste tiden… Det här är nämligen första vintern på många år som jag och Jimmy haft möjlighet att göra sådana där frilufsiga, vintriga aktiviteter, som vi tycker så mycket om och som vi rent rumsligt har så nära till.

Först spelade han basket i flera år och tillbringade helgerna med träningar, matcher eller event. Sedan fick han hemska diskbråck och var mer eller mindre begränsad. Sedan blev jag gravid och därefter kom en liten spädis (…som visserligen var ute på sin första skidtur som fyraveckors). Men i år föll alla bitar på plats och det är inget som hindrat oss, så vi har i princip tillbringat varenda helg i stugan och till fjälls.

Det finns inget som gör mig så tillfreds som en lång tur på skidor, med tillhörande kaffe- och fikapaus. Jag känner mig så jäkla nöjd efteråt, i både kropp och själ, när kroppen fått jobba och jag fått andas friskluft. Och vi är så tacksamma, för Agnes har sovit “som ett barn” i pulkan. Vissa dagar tre timmar i sträck. Men även då hon varit vaken har hon trivs med att glida runt i detta norska påfund. Allt blir så enkelt då – för alla .

1 fjall 2 fjall 3 fjall 5 fjall 6 fjall

En forskningskommunikatör

Som jag berättat tidigare, så får jag ofta frågan vad det är jag jobbar med och vad en “sådan där forskningskommunikatör” egentligen gör.

Därför tänkte jag berätta vad jag sysslat med den här veckan, dag för dag;

Måndag
Det här är min bästa dag, vilket är skönt eftersom det innebär att jag nästan aldrig har jobbångest på söndagar. Det är då jag planerar upp veckan, gör “att göra”-listor (som jag älskar att beta av) och går igenom mejlen. Jag brukar försöka ha mötesfria måndagar, vilket gör att jag har tid att jobba med sådant som kräver att man sitter med en och samma grej ett tag. Just i måndags hjälpte jag en av forskarna på ETOUR att slutföra ett utskick om en forskningskonferens som hen arrangerar och som ska gå av stapeln i september. Det är en ganska vanlig arbetsuppgift jag har, att hjälpa till att marknadsföra konferenser och seminarier, för att få rätt människor att vilja komma till dem. Då hjälper jag alltså till att fundera över vad som ska stå i utskicket, hur man bör presentera innehållet ect. Jag hjälpte också en annan kollega att färdigställa en rapport till ETOUR:s rapportserie. Ibland kan forskarna be om hjälp med korrekturläsning (exempelvis kolla igenom så att språket är jämnt, att det inte är några stavfel, att det är förståeligt ect), men den här gången handlade det mest om att anpassa rapporten till Mittuniversitetets mall för rapporter och lägga ut den i våra officiella kanaler (hemsidan, Facebook osv).

Tisdag
I tisdags var jag inbokad på konferensen “Att lyckas med podcast” i Stockholm. Anledningen till det är att jag ska vara projektledare för en podcastserie om forskningsresultaten i Naturvårdsverkets forskningssatsning Storslagen fjällmiljö. Tanken är att vi ska göra ett avsnitt för varje forskningsinriktning (med inbjudna gäster/fjällaktörer) och jag ville få lite extra kött på benen. Det var en konferens med bra och roliga case som täckte både koncepttänk, praktiska tips samt erfarenheter kring spridning. Efter en lång dag (åkte hemifrån 05.20 och kom tillbaka till Östersund 22.00) var jag ännu mer taggad på att få sätta igång.

Onsdag
I onsdags hade jag bokat in en fotografering för ett av ETOUR:s forskningsområden – “Turism och arbetsliv”. Vi behöver nämligen bilder som kan beskriva/illustrera den forskning de håller på med, så vi hade fått access till både ett hotell och ett flyg/en flight, för att kunna ta bilder på personalen “in action”. Det förstnämnda tog vi på förmiddagen och det sistnämnda på eftermiddagen. För att få till en fotografering på exempelvis ett flyg så krävs det att jag pratar med flygplatschefen, säkerhetschefen och chefen för det aktuella flygbolaget, samt hittar en modell som kan agera resenär och en tid som fungerar för alla inblandade (inklusive Mittuniversitetets upphandlade fotograf). Dvs det är ganska mycket logistik. Men båda fotograferingarna gick jättebra, så det var en väldigt rolig dag. Nu ser jag fram emot att se bilderna!

Torsdag
Den här dagen var hyfsat oplanerad, men jag hade i alla fall en sak i görningen och det var att hjälpa en av forskarna att ta fram en poster om hens forskningsprojekt inför Naturvårdsverkets (finansiären det till specifika projektet) forskningsdagar. Då ger jag förslag på utformning och innehåll samt gör ett utkast i Indesign som vi sedan bollar fram och tillbaka. Sedan påbörjade jag ett nytt nyhetsbrev för ETOUR. Då samlar jag ihop allt spännande som hänt på forskningscentret sedan det senaste nyhetsbrevet. Det kan vara saker vi vill att prenumeranterna ska få koll på, nystartade projekt, nya publikationer, konferenser man kan anmäla sig till, hur ETOUR synts i media ect. Vi jobbar i ett verktyg som heter Carma och där gäller det också att brevet blir läsvänligt.

Fredag
Den här dagen jobbade jag bara lite till och från, då jag hade resetimmar att ta ut från Stockholmsresan. Men jag hann åtminstone med att rensa min inbox, skicka iväg två doodle-förfrågningar, ge förslag på agenda till ett möte och boka en jobbresa till Trondheim som går av stapeln i mars. Fredagar brukar vara väldigt lugna i vår korridor (övriga dagar är det mycket folk och liv), så då brukar jag mest pyssla med saker vid datorn och vara tillgänglig om någon behöver hjälp.

Det nya

Ja, och då var vi inne i en ny fas i livet… Det vill säga ombytta roller – Jimmy som föräldraledig och jag som arbetande förälder. Hur det går? Hittills strålande. Det blev verkligen en bra övergång över jul och sedan har jag haft en riktigt kickstart på jobbet. Massa nya och spännande projekt att dra igång, så det är så himla roligt. Sedan kommer man hem till solstrålen (för det mesta) och får kramas, pussas, leka och skratta. Jag klär av mig på vägen upp i trapphuset för att jag inte vill att det ska vara några ytterkläder mellan mig och hon som slänger sig i mina armar. Kanske det bästa av två världar.

Samtidigt saknar man ju henne om dagarna. Är helt klart en omställning att gå från 24/7 med den lilla krabaten, till cirka tre timmar per kväll. Nu är det Jimmy som berättar om vilken mat hon ratat, vilken mössa som passar bäst, hur hon sovit, vad som gjort henne arg och och vilka nya aktiviteter som är mest poppis. En dag när jag kom hem kunde hon plötsligt “dunka” (om Jimmy lyfter upp henne till samma höjd som korgen) och frågar man “Agnes, var är bollen?” så pinnar hon glatt iväg och hämtar den. Pappas flicka.

Noteringar om Agnes (11 mån och 3 veckor)

– Kvällsrutinen ser nu ut såhär: Av med kläderna, på med ny blöja, på med pyjamas, i med D-droppar, borsta tänderna, läsa bok, släcka ned, dricka välling (liggandes på rygg på våra magar) och därefter ner i spjälsängen när hon slumrat. Hon är oftast lätt att lägga numera, men det beror väldigt mycket på hur sömnen sett ut under dagen. Det bästa är om hon vaknat runt 07.00-08.00, sover 1,5-2 timmar mitt på dagen och sedan lägger sig vid 19.30-20.00.

– Första stegen togs när hon var 9 månader och 23 dagar gammal och nu nu går hon obehindrat sedan kanske en månad tillbaka. Hon har även börjat springa (med händerna under armhålan, som Maria Lundqvist karaktär Sally). Det ser ganska roligt, men framförallt svingulligt ut.

– Vi slutade med nattvälling vid 10 månader. Det var en avvänjningsperiod på sex nätter, men när det var över så började hon äta mer under dagarna vilket resulterade i att hon inte vaknade av hunger.

– Hon ÄLSKAR att klättra och tar sig exempelvis upp och ned från soffan själv. Hon är också helt besatt av att klättra upp på stolar (…och vidare upp på exempelvis matbordet), så vi kan inte längre ha dem framme. Andra saker vi fått lägenhetsanpassa: Satt babylås eller tagit bort handtag på diverse lådor, rensat nedre delen av våra bokhyllor, satt petskydd för elutagen, plockat bort alla blommor och “prydnader” i fönstren, ställt upp toaborsten på tvättmaskinen m.m. m.m.

– Hon pratar lite som svenska kocken i “Mupparna”, riktig rapakalja. Ganska ofta verkar det också som hon tycker att vi borde förstå vad hon säger. Hon säger mamma, pappa, “dä” (där) och “titta” och pekar hejvilt.

– Hon har börjat “fråga” efter lekar. Hon kan till exempel gå och hämta en boll för att hon vill att vi ska passa den fram och tillbaka eller börja springa ifrån en och låta som ett monster för att hon vill bli jagad.

– Hon är oftast väldigt glad, men när hon blir frustrerad eller arg, då visar hon det ORDENTLIGT. Hon slänger sig ned på backen och skriker, sparkar i golvet och vill inte att man ska ta i henne. Spelar död om man försöker lyfta upp henne, så att man inte får något grepp. För det mesta funkar det att avleda henne (exempelvis ge henne något annat än det man tagit ifrån henne), men ibland måste det bara få “rinna av”.

– Hon har blivit väldigt kramig och pussig. Om hon har en stund då hon roar sig själv så kommer hon då och då för att “tanka” närhet, innan hon fortsätter med det hon höll på med. Hon gör luftpussar (suger in kinderna som en fisk), myser med sina nallar med jämna mellanrum och älskar fysiska lekar.

– Några saker som hon håller extra hårt i: Tandborsten, decilitermåttet, den lilla burken med D-droppar, en avdankad datormus och diverse bunkar och slevar. För att inte tala om mobiltelefoner och TV-kontroller om hon får tag i dessa (det försöker vi dock undvika).

– Hon verkar vara en väldigt tålig unge. Det är många gånger man tror att hon ska bli rädd, få ont, frysa ect, men det krävs en del för att hon ska bli berörd. Hon älskar till exempel farmors hund Smilla och är inte det minsta skraj för henne, trots att det är den buffligaste vovven man kan tänka sig (…som inte drar sig för att slicka Agnes i ansiktet multipla gånger eller piska ned henne med svansen).

– Hon är inte heller svår att “lämna bort”, utan tycker om att hänga med de flesta. Hittills är hon nästan omänskligt extrovert och jag och Jimmy brukar få köra social detox om det varit för mycket stoj i några dagar. Då tar det ett tag för henne att gå från speedat läge till att varva ned.

– Sist vi var på BVC (9 månaderskontroll) var hon 76 cm lång och vägde 9210 gram.

Julen och det nya året

De senaste veckorna har varit bra men/och intensiva. Firade en mysig jul i Häggenås (Agnes första i livet och min första på bortaplan!) med god mat, promenader och fina klappar. Åkte därefter till Sveg i ett par dagar, hade knytis med vännerna och hängde med familjen. Kom tillbaka till stan och hann med en middag med några kompisar hemma hos oss, besök av Jonny och Louice samt en dag på Bodaborg innan nyårsafton med tillhörande 30-årsfest. I helgen, då vi tog det lite lugnare, var hela familjen lite socialt bakis. Men väldigt nöjda.

Nu är jag tillbaka på kontoret! Mjukstart i går med lite kortare dag (har timmar att ta ut sedan i december), men hann i alla fall beta av mejlen och skriva att göra-listor. Det känns lite som att vara ny på jobbet. Pirrigt och kul. Tror dock inte att jag fattat riktigt att min föräldraledighet är över.

image

image

image

image

Att hela tiden vilja bli en bättre och sundare människa

Jag hade min bror på besök i helgen och det här med “nyårslöften” kom på tal. Det visade sig att vi båda är lika ambitiösa (möjligtvis naiva) som vanligt…

Här kommer mina planer/intentioner;

Bli lika effektiv på min fritid som jag är på jobbet. En av mina bästa egenskaper som anställd är att jag är väldigt produktiv. Det sitter liksom inte fast någonstans. Eftersom det jämt känns som att tiden rinner iväg så vill jag försöka överföra detta även till min lediga tid.

Inte sitta med mobilen (inför Agnes). När jag kommer hem på eftermiddagen/kvällen vill jag vara en närvarande mamma. Inte en sådan som blir ryckt i benet och hummar till svar.

Träna minst tre gånger i veckan. Helst ett styrkepass, ett konditionspass och ett uttöjningspass (typ yoga eller bodybalance), så att man får lite av varje.

Inte äta godis/kakor/chips/ect på tre månader från och med i dag (4/1). Jag måste sockerdetoxa. Suget har liksom inga proportioner. Bra och god mat vill jag däremot unna mig och experimentera med.

Dricka mycket vatten + äta mina vitaminer. Jag är bara så extremt dålig på att dricka (förutom kaffe som eh… sägs vara vätskedrivande) över huvud taget.

Bli bättre på att svara i telefon eller ringa upp de som försökt nå mig. Jag hatar att prata i telefon när det är “livat” runtomkring och nu för tiden är det ju det mest hela tiden. Men samtidigt är det ju ett av de bättre sätten att höras med vänner och familj som man inte träffar så ofta, så jag får helt enkelt släppa att jag ska kunna vara 100 procent fokuserad och tänka kvantitet istället för kvalitet.

Dejta Jimmy minst en gång i månaden. Bara för att det är så bra och kul.

Spara pengar. Jag och Jimmy har ett gemensamt “hus”-konto och jag har ett eget “backup”-konto. Men nu har jag även startat ett “julklappar&presenter”-konto och ett “rese”-konto. Efter föräldraledigheten gäller det att spara för att kunna nå våra/mina mål.

–  Visa mer uppskattning till de jag bryr mig om. Bara så jäkla viktigt.

Läsa minst en bok i månaden. Längtar efter detta ständigt men tar mig bara inte för. Nu ska det bli ändring på det!

Året 2015

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
Jag födde en fucking unge. Plus att det är lite som man gör allting för första gången när man adderar ett spädbarn (mitt spädbarn!) till det så kallade livspusslet.

001 (17) 001 (18)

Genomdrev du någon stor förändring?
Jag blev mamma. Vi blev familj. Det kom in en liten person i vår sfär som tar större plats än mig och Jimmy tillsammans. Jag var föräldraledig och utmanades varje dag.

009 (2)
Här är vår första fjäll- och skidtur som familj.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej, men en av mina bästa vänner blev gravid.

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
2 februari. Det var då Agnes bestämde sig att komma till världen – med dunder och brak. Sedan dess har hon varit en riktig cirkus! Här har jag skrivit om förlossningen.

Dog någon som stod dig nära?
Nej, och tack och lov för det!

Vilka länder besökte du?
Hälsade på Petra i Lettland/Riga när Agnes var 3,5 månad. Innan jag åkte tyckte jag att det var jättehemskt, under tiden tyckte jag att det var hur härligt som helst och efteråt tyckte jag att det var helt fantastiskt. Jag är helt övertygad om att den där helgen är en av de största anledningarna till att Jimmy är och har varit lika självklar för Agnes som mig.

070 072

Bästa köpet?
Har inte spenderat så mycket pengar det här året (pga har inte haft några).

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, att deppen släppte efter förlossningen. Att Agnes var frisk och är en så rolig unge. Att jag och Jimmy delat så många cheesy moments. Att våra familjer och våra närmsta vänner ser henne som en självklarhet. Att allt det nya liksom bara… fungerat.

Vad önskar du att du gjort mer?
Hade gärna varit en sådan där supermänniska som läst och lärt mig massor, pluggat och skrivit en bok eller två under föräldraledigheten – men det visade sig att jag är lika primitiv som alla andra. Och det känns okej.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Läst på och försökt analysera Agnes. Har insett nu, efter sisodär 11 månader, att det inte är så stor mening. Alla barn är olika, går igenom massor av olika faser och det finns inte alltid en anledning till allt (eller jo, kanske det gör, men det är inte alltid man kan göra något åt det). Samtidigt är det ju lite kul att försöka se mönster och sammanhang i olika vanor och beteenden, fundera över hur man kan göra annorlunda osv.

Favoritprogram?
Sherlock, Lillyhammer, Narcos, Blacklist (!) och Bron (!).

Bästa boken du läste i år?
Har mest läst barnböcker. Babblarna har man ju bläddrat i några gånger.

Största musikaliska upptäckten?
Önskar jag hade en musikalisk upptäckt, men det har jag inte. 2016 ska jag bli bättre på att hitta ny musik och gå på fler konserter.

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Större delen av året var jag ju föräldraledig, men jag är glad att jag gick in och jobbade lite (på timmar) i september, oktober och november – för det var så sjukt kul.

Din största framgång på det privata planet?
Att jag och Jimmy skapat en sådan enastående liten person.

010 (2)

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Så sjukt mycket gladare i år än förra året. Som natt och dag.

Vad spenderade du mest pengar på?
Fika, luncher och helgaktiviteter.

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Fick amerikanska pannkakor till frukost, gjorde lite ärenden och åt hämtmat till middag. Var väldigt nöjd med att bara ta det lugnt, då allt fortfarande var lite upp&ned efter förlossningen.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Trivs jättebra i lägenheten men grämer mig lite över att vi bor på andra våningen och inte har någon egen uteplats. Så kanske något eget-eget?

Vad fick dig att må bra?
Amningshormonerna. Det ruset!

Vem saknade du?
Alla mina vänner som inte bor i Östersund.

De bästa nya människorna du träffade?
Träffade dem innan årsskiftet, men är väldigt glad att vi hamnade i en skön föräldragrupp och att vi mammor (som varit de som varit hemma första tiden) liksom valt att hänga. För att vi gillar varandra. Och varandras barn. Det har varit guld värt!

043
På den här bilden (från Öppna förskolan) fattas två i vårt crew, men tycker den är så skön.

Vad är du mest stolt över?
Kanske konstig sak att vara stolt över, men jag är så jäkla nöjd över min kropp och dess skillz. Att den klarade graviditeten så bra, att den läkte fint efter en ganska dramatisk förlossning (med operation) och att jag “kom tillbaka” väldigt fort. Det må vara tramsigt att bry sig om hur ens kropp ser ut efter en så omvälvande grej som att bli förälder, men i och med att allt annat förändras – framförallt mentalt – så är det rätt skönt att känna igen sig själv rent kroppsligt. Fascineras över vilken formbar manick min lekamen är.

2389 001 (10)
Två veckor innan förlossningen kontra en vecka efter förlossningen.

Högsta önskan just nu?
Att övergången mellan min och Jimmys föräldraledigheter blir smärtfri, att jag får hälsa på Emma i Skottland under nästa år, att vi tar oss iväg på en några veckor lång resa i vår och att klimatet slutar vara så uppfuckat.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag kommer planera min tid lite annorlunda. Vill inte nöja mig med ett par timmar per kväll med Agnes, utan kommer behöva pussla en del för att få ihop det. Kanske börja jobba tidigare på mornarna ibland för att kunna sluta tidigare, träna på lunchen eller innan jobbet ect. Sedan har jag en del mindre nyårslöften som jag vill infria.